NEJ! Till Ta betalt!

Hejsan M här!                                                                                                

Då har jag tagit mig igenom vår första bok, 

vilken är Ta betalt av Maria Österåker.

Eftersom detta är en litteraturuppgift för skolan kommer jag skriva mitt inlägg som en argumentation om varför den här boken inte bör vara rekomenderad litteratur för de kulturella och kreativa näringarna.

Denna bok handlar om prissättning i skapande branscher, vilket låter helt optilmalt just för de kreativa och kulturella näringarna. Författaren tar upp vad man bör tänka på när det kommer till prissättning och olika tips och råd. Boken är mycket lättläst och sammanfattande. 

Men!

Jag tycker inte att detta är en bra bok för denna bransch. För det första är det som tas upp i boken väldigt grundläggande och för simpelt. Författaren skriver många saker som är självklara och jag får känslan av att det blir för mycket ordbajsande. I kapitlet Konsten att veta vad man säljer, Skriver Österåker om en produkt som en blomma, där blommans mitt är själva produkten och blombladen är de aktiviteter eller attribut som följer med produkten, hon säger att om man vet vilka blomblad produkten har kan man utnyttja dem för att kunna ta ett högre pris. Men det här är något som vi som ger oss in i denna bransch redan borde veta! Vi vet som upplevelseproducenter att mervärde på en tjänst eller produkt gör att vi kan ta ett högre pris, mervärde är en av de saker som ligger i vikt för en bra upplevelse. Som uppleveseproducen kan jag ha svårt att finna någon lärdom i denna bok, det är varken nytt eller innovativt. 

Det känns som att denna bok ligger på en väldigt låg nivå. På sedan 66 i boken skriver Österåker om Sonya Paz, en konstnär som skrivit artiklar om sina erfarenheter av att leva på konst. Här berättar Österåker om Paz's x3-formel för att sätta pris. Detta känns som att det är lite taget ur luften och jag känner att teorin inte har någon grund. Och det som sänker hela trovärdigheten är hur författaren avslutar stycket om Sonya Paz och hennes formel. Jag citerar den avslutande meningen.

"Om inte annat låter det lite snofsigt att säga att man prissätter enligt x3-modellen"

(sid. 66, Ta betalt av Maria Österåker)

 Jag tycker inte att man ska använda en teori för att prissätta sin tjänst eller produkt för att det låter snofsigt. Låter det proffisionellt eller? Är det ett bra argument till varför man har valt att avnända just den modellen. Nej, och jag tycker inte heller det låter proffisionellt av Österåker att avsluta på ett sådant vis.

Österåker skriver genom hela boken att det är viktigt att veta vem man ska sälja sin produkt eller tjänst till när man sätter pris. Hon ägnar mycket tid till att förklara detta och även här får man känslan att det blir text bara för textens skull. Alla som har en tjänst eller produkt har förhoppningssvis redan tagit fram en målgrupp, vi som upplevelseproduceter vet redan vikten av att ha en tydligt utpekad målgrupp, det är inte något som förvånar oss med påståendet att man ska tänka på vem man säljer till. Som jag tidigare sagt är inte det som står i denna bok någon ny kunskap för oss, det skulle räcka med en enkel check-lista utav det som står i boken, en hel bok om detta blir bara en massa onödig text, och det kan kännas en aning meningslöst att läsa boken. 

Jag rekomenderar inte den här boken till er, om ni inte är helt borta och inte har ett hum om vad ni syslar med. Med då kanske det inte är helt rätt att börja med just den här bok heller!

Jag tycker inte att den här boken skall ingå i en litteraturlista i kategorin för de kulturella och kreativanäringara.

/M