Nu har vi tagit oss den sista boken i vår litteraturlista och det är Nextopia. Livet, lyckan och pengarna av Micael Dahlén.Nu är det min tur igen att dissa boken istället för att hissa, det lämnar jag över till min kollega.
Dahlén skriver en hel bok om förväntningssamhället. Vi söker ständigt efter lyckan och lyckas aldrig nå den kan man säga, eftersom vi ständigt förväntar oss att det som komma skall kommer vara mycket bättre än det vi nu upplever. Han beskriver att meningen med livet är lycka men att vi aldrig hittar lyckan eftersom vi bara förväntar oss att nästa ska bli bättre, vi blir aldrig nöjda!
I början av boken tar Dahlén upp generation stress och att det är den nya generation som nu lever och att denna generation har bidragit till att ett helt nytt språk har uppstått. Ett av de nya orden är till exempel multitasking. Men jag tycker att det är en del av utvecklingen. Ny tid behöver nya ord, vi kan ju inte leva i stenåldern hela tiden utan måste på något sätt gå vidare. Denna nya generation eller nya språket är inte längre så nytt för alla vet att dagens samhälle är mer stressat än förut. Att skriva flera kapitel om detta känns därför väldigt onödigt för vi lever ju själva i samhället och behöver då kanske inte läsa om det. Vi vet väl själva hur vi lever, eller?
Dahlén tar som sagt även upp att meningen med livet är strävan efter lycka och att det är förväntningssamhället som håller oss vid liv. För vi förväntar oss att det som kommer härnäst är det som kommer göra oss lyckliga. I samma veva tar han upp olika undersökningar där han beskriver att vi är som olyckligast nu och att tiden innan och efter är mycket bättre. Man blir ju inte mer lycklig över att läsa om detta. Det känns som om man ska förvänta sig att vara som olyckligats nu och vänta på att man ska bli lycklig. Det känns inte som en hälsosam syn på livet tycker jag. Om man hela tiden förväntar sig att allting blir bättre nästa gång eller längre fram i tiden blir man ju deprimerad. Jag tycker snarare att man är som lyckligast nu och att det kommer bli ännu bättre med tiden!
Han fortsätter sedan att beskriva olika exempel på företag som har lyckats marknadsföra med hjälp av förväntningar och har lyckats tjäna en massa pengar innan själva produkten har lanserats. Till exempel Iphone, Coca Cola-skylten på Time Square och den nya filmen Bilar 2 som skall komma 2012. Visst, alla dessa är bra exempel på hur man kan arbeta med förväntningar i sin marknadsföring för att lyckas lite bättre. Men att skriva en hel bok om exempel på alla andra som har lyckats med sin marknadsföring är ganska uttjatat för min del. Vem har inte läst om hysterin kring Iphone i ett X antal böcker och tidningar redan!? Eller om Coca Colas framgångar med sin reklamskylt på Time Square? Jag tycker man ständigt läser om dessa företag och det är alltid samma företag som tas upp. Vad sägs om lite nya idéer? (Eftersom det är nya idéer vår bransch oftast handlar om) Eller i alla fall andra företag som har lyckats de med, för jag slår vad om att det finns andra företag i världen som också har lyckats istället för att ta upp denna uttjatade Iphone!Som sagt så är det kanske bra exempel i boken men man förväntar sig att någon som Dahlén ska ta upp något nytt som kanske inte alla redan har läst om och komma med nya idéer. Jag tycker därför att denna bok är helt onödig för oss inom den kulturella och kreativa näringarna. Den tar upp samma uttjatade företag och samma exempel som man har läst sig blind på de senaste åren. Hela boken kunde snarare ha förkortats till en enkel artikel om förväntningssamhället istället för att man ska ta sig igenom en hel bok på 200 sidor som egentligen tar upp samma sak om och om igen fast i olika förklädnader.
Over and Out!
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar