Bokrundan

Hej där! M här!                                                                                      




Då har vi tagit oss igenom nästa bok som heter Farliga idéer skriven av Alf rehn. Denna bok handlar om hur Rehn ser på kreativitet och vad han säger krävs för att en individ eller ett företag skall vara kreativa. Han har delat upp boken i fyra delar, detta inlägg kommer handla om del ett och två, vilka är;

Del 1 - Det bekväma tänkandet 
och
Del 2 - Att provocera tänkandet

Det bekväma tänkandet
Rehn är något utstickande innom litteraturen om kreativitet, han sägen "våga vägra kreativitetslekarna" de är för gulliga och mysiga. Rehn ser kreativitet som något farligt, opassande och besvärligt, medans de flesta andra ser på kreativitet som något luddigt, mysigt och roligt. Han pratar om det han kallar "guldfiskens vatten" och "den hemliga boxen", och för att vara kreativ och ta sig till den där obehagliga platsen måste man tänka utanför den hemliga boxen och guldfiskens vatten. Han förklarar att för guldfisken är vattnet totalt, det är en sådan självklarhet att det inte går att tänka sig något annat, samma sak finns för oss människor. Han säger att man skan tänka utanför boxen, men att när vi tror vi är utanför boxen så är vi oftast inte det, utan vi befinner oss i den hemliga boxen och hjärnan belönar oss och vi tror att vi är kreativa, men det handlar om att ta sig förbi det och till det obehagliga utanför den hemliga boxen. Så här skriver Rehn;

"Den andra begränsningen, den du inte är medveten om att du har, är den yttre, den hemliga boxen och den spelar en viktig roll för att du skall kunna utveckla din kreativitet på ett mer grundläggande plan. Denna "box" är vår version av guldfiskens vatten, en begränsning bortom det vi normalt föreställer oss som våra begränsningar." (Farliga idéer av Alf Rehn, Sid 55)

Rehn säger att det som gör det svårt och jobbigt att ta sig förbi detta är att hjärnan i sig är väldigt lat. Hjärnan är en expert på att lura oss och sparar sin energi så mycket som möjligt. n När vi är kreativa måste hjärnan tänka i nya banor och det är jobbigt för hjärnan att göra. Därför ska kreativitet vara fysiskt obehagligt.

Detta är känns som ett nytt och annorlunda sätt att se på kreativitet. Och det är helt suveränt! Jag har aldrig kännt mig mer kreativ av att rita streck genom prickar eller liknande övningar. Jag tror precis som Rehn att man måste gå över den där behagliga gränsen och komma till ett ställe där man är lite rädd och pressad. Då måste hjärnan tvinga sig in i nya vägar och hitta nya lösningar och möjligheter, vilket är vad kreativitet egentligen är! Utan det går vi ju i samma gamla mönster och tror att vi är kreativa för att vi är glada och har roligt! 

Rehn sätter pricken över i:et i vad som är ren ock skär kreativitet.

Att provocera tänkandet 
Orevligt, äckligt och snuskigt, Rehn fortsätter i samma banor. Här tar han upp diverse provocerande saker som är både äckligia och snuskiga. Han säger att vi måste jobba med det vi inte vill jobba med för att provocera och öppna upp kreativiteten. En del i kpitel 8 heter "Första fjollan" där pratar Rehn om att ingen vill vara den som presenterar en idé som bryter mot ett företags eller organisations norm eller självbild, även om dessa ideér ofatast går mycket långt. Som exemplet om Hudvård för män. Det var inget behov innan det skapades, och istället skapade produkten ett behov hos kunderna. Det var något nytt och innovativt, och idéen krävde en först fjolla. Som vågade gå emot det vanliga (Normen).


"kreativitv produktutveckling handlar inte alls om att hitta ett behov utan att drömma fram något som senare kan bli till ett behov" (Farliga idéer av Alf Rehn sid. 89)


Jag älskar det! Tanken om att pressa tänkandet till en plats där det inte finns några gränser! Det är det som Rehn talar om. Vi måste se bortom normen och det som gör oss bekväm. Då först kan vi komma till ett kreativt tänkesätt! Rehn är kreativ i sin diskussion om kreativitet, han går ifrån de typiska lekarna och aktiviteterna, han provocerar och han använder ett språk som fullständigt fångar läsaren och gör det omöjligt att slita sig från boken.


Nu har jag tagit mig igenom halva boken och hittills tycker jag definitivt att det här är en bok för de kulturella- och kreativa näringarna. Jag tycker som upplevelseproducent att vi behöver en bok som denna. Vi behöver se på kreativitet utifrån ett nytt perspektiv.


/M