M Talar.

Hej på er!

Ni behövde inte vänta länge på nästa bok, jag hade inte räknat med att läsa ut nästa bok så här fort! Men, efter att nyss hämtat hem nya böcker kunde jag bara inte hålla mig ifrån att kika på dem! Jag fastnade i en bok och läste ut den på en gång.

Boken som jag har läst heter Screw it, let's do it, och den är skriven av Richard Branson. Boken är bara ca 100 sidor och riktigt lätt att läsa. De kallar den här boken för Quick reads. Men den  finns även i en längre, expanderad version. (Nu blev det mycket länkar, men erkänn att det är rätt skönt och lätt när man länkar så här) 

Richard Branson Skriver om sina "lessons in life". Branson är från Storbritannien och grundare till Virgin grups. Känner ni igen det? Om inte har du kanske googlat det nu och insett hur stort det är! Men i alla fall, Efter att ha läst den här boken har han blivit en förebild för mig, och jag måste säga att jag har alltid haft det svårt att peka ut några direkta förebilder eller idoler. Men Richard Branson har skrivit en fantastisk bok där han bjuder på sig själv, med sina råd och erfarenheter.

Det finns stunder i boken där hans liv hade kunnat vara en del av en film. Stunder man blir rörd, men framför allt blir man inspirerad att uppnå sina mål och drömmar. Vi får läsa om allt från nära döden äventyr till motgångar i arbetet. Branson säger, Tveka inte att följa dina drömmar, våga sätta mål och se till att du uppnår dem därefter. Ta saker i dina egna händer. Han säger också att vad än vi har för mål kommer vi aldrig lyckas om vi inte släpper våra rädslor och flyger.

-'Pengar är inte allt' - 'Vi får inte glömma att ha kul'-

Det finns så mycket jag hade kunnat skriva om den här boken och varför jag tycker den är enormt bra. Men jag tycker ni ska läsa den själva. Det är en jättebra bok om ni kanske känner er lite vilsen. Vare sig det är i privatlivet eller i arbetslivet är det här en bok som du blir inspirerad av. Den här boken är både lättläst och väldigt billig.

Vi har mycket att lära av Branson.

Jag har siktet inställt på den expanderade versionen av boken, men det får vänta en stund. Jag kanske inte nämnde det tidigare men jag vet att J även planerar att läsa denna bok, och jag hoppas hon blir inspirerad av detta och kanske flyttar upp den på sin lista av böcker. ;) 

Men så småningom kommer ni att få se J's åsikter om denna boken med förhoppningsvis . Jag ser fram emot att höra vad hon tycker om den! Har ni läst den här boken lämna gärna en kommentar och säg vad ni tycker om det.

Slutligen tänkte jag dela med mig av Richard Bransons motto, (Vi finner det på sidan 89 i boken)

"Never do anything if it means you can't sleep at night."

/M

Följ oss!

Nu kan ni följa oss enkelt via bloglovin, med bara ett enkelt knapp-tryck!
Om du tittar lite till höger här (kalle).. och lite längre ner så.. ja däär! Bra jobbat, nu är det bara att klicka.

Nu är det bara att vänta på nästa bok!

Enjoy
/M

It's over now!

Ja, nu är det över. Vi är färdig med vår kurslitteratur till denna kurs. Vi måste få erkänna att vi var rätt duktiga i hur vi gick in i våra respektive roller när det kom till att hissa eller dissa böckerna :P

Som ni kanske försår så är det inte alltid vi har tyckt precis som vad vi har skrivit, men det var vad som krävdes för uppgiften, till exempel gillade vi båda boken farliga idéer rätt bra!

Men, nu även om denna uppgift är slut nu så tänkte vi fortsätta med att recensera och prata om böcker, vi går kanske vidare till lite andra böcker och ni kan vänta er allt från skönlitteratur till kanske en och annan faktabok!

Vi hoppas att ni fortsätter läsa och att det blir fler intresserade. Och vi tar gärna emot boktips!

Må väl och läs mycket!

/M & J

G'day Mates! J här igen!                                                                        

Nu har vi tagit oss den sista boken i vår litteraturlista och det är Nextopia. Livet, lyckan och pengarna av Micael Dahlén.

Nu är det min tur igen att dissa boken istället för att hissa, det lämnar jag över till min kollega.

Dahlén skriver en hel bok om förväntningssamhället. Vi söker ständigt efter lyckan och lyckas aldrig nå den kan man säga, eftersom vi ständigt förväntar oss att det som komma skall kommer vara mycket bättre än det vi nu upplever. Han beskriver att meningen med livet är lycka men att vi aldrig hittar lyckan eftersom vi bara förväntar oss att nästa ska bli bättre, vi blir aldrig nöjda!

I början av boken tar Dahlén upp generation stress och att det är den nya generation som nu lever och att denna generation har bidragit till att ett helt nytt språk har uppstått. Ett av de nya orden är till exempel multitasking. Men jag tycker att det är en del av utvecklingen. Ny tid behöver nya ord, vi kan ju inte leva i stenåldern hela tiden utan måste på något sätt gå vidare. Denna nya generation eller nya språket är inte längre så nytt för alla vet att dagens samhälle är mer stressat än förut. Att skriva flera kapitel om detta känns därför väldigt onödigt för vi lever ju själva i samhället och behöver då kanske inte läsa om det. Vi vet väl själva hur vi lever, eller?

Dahlén tar som sagt även upp att meningen med livet är strävan efter lycka och att det är förväntningssamhället som håller oss vid liv. För vi förväntar oss att det som kommer härnäst är det som kommer göra oss lyckliga. I samma veva tar han upp olika undersökningar där han beskriver att vi är som olyckligast nu och att tiden innan och efter är mycket bättre. Man blir ju inte mer lycklig över att läsa om detta. Det känns som om man ska förvänta sig att vara som olyckligats nu och vänta på att man ska bli lycklig. Det känns inte som en hälsosam syn på livet tycker jag. Om man hela tiden förväntar sig att allting blir bättre nästa gång eller längre fram i tiden blir man ju deprimerad. Jag tycker snarare att man är som lyckligast nu och att det kommer bli ännu bättre med tiden!

 

Han fortsätter sedan att beskriva olika exempel på företag som har lyckats marknadsföra med hjälp av förväntningar och har lyckats tjäna en massa pengar innan själva produkten har lanserats. Till exempel Iphone, Coca Cola-skylten på Time Square och den nya filmen Bilar 2 som skall komma 2012. Visst, alla dessa är bra exempel på hur man kan arbeta med förväntningar i sin marknadsföring för att lyckas lite bättre. Men att skriva en hel bok om exempel på alla andra som har lyckats med sin marknadsföring är ganska uttjatat för min del. Vem har inte läst om hysterin kring Iphone i ett X antal böcker och tidningar redan!? Eller om Coca Colas framgångar med sin reklamskylt på Time Square? Jag tycker man ständigt läser om dessa företag och det är alltid samma företag som tas upp. Vad sägs om lite nya idéer? (Eftersom det är nya idéer vår bransch oftast handlar om) Eller i alla fall andra företag som har lyckats de med, för jag slår vad om att det finns andra företag i världen som också har lyckats istället för att ta upp denna uttjatade Iphone!

Som sagt så är det kanske bra exempel i boken men man förväntar sig att någon som Dahlén ska ta upp något nytt som kanske inte alla redan har läst om och komma med nya idéer. Jag tycker därför att denna bok är helt onödig för oss inom den kulturella och kreativa näringarna. Den tar upp samma uttjatade företag och samma exempel som man har läst sig blind på de senaste åren. Hela boken kunde snarare ha förkortats till en enkel artikel om förväntningssamhället istället för att man ska ta sig igenom en hel bok på 200 sidor som egentligen tar upp samma sak om och om igen fast i olika förklädnader.


Over and Out!
/J                                                                                                              

M kommer åter till er undsättning!                                                                      

Ja, flickor och pojkar, damer och herrar mina gubbar och gummor! 

Här kommer sista boken till vår skoluppgift, denna gång är det Micael Dahléns bok Nextopia. 

Och nu är det min tur att prisa denna underbara bok! 

Hopas att ni kommer älska den minst lika mycket som jag!

Ja, det är väldigt lätt att sammanfatta handlingen till den här boken, Dahlén pratar om som helst-världen och förväntings-samhället. Och han skriver om samhället som vi lever i idag, och det är en bok som öppnar ögonen på en och man inser att det faktiskt är i mångt och mycket som han säger. 

När han pratar om som helst-världen menar Dahlén att vi kan få precis vad som helst, när som helt och var som helst. Ja menar vem av oss har någon gång bara suttit hemma och fått ett begär eller känt viljan att att ha något, för att andra sekunder bara ett knapptryck bort ha saken på väg hem till dig. Jämför man med hur det var bara för tio år sedan var det definitivt mycket svårare att få tag på vissa saker och ting än vad det är nu, möjligheterna har ökat enormt. Saker som man kanske inte tänker på till vardags, och som man tror inte påverkar men speciellt mycket, det är vad vi inser när vi läser Dahléns bok, vi ser sakerna på ett annat sätt och inser att det kanske visst har påverkat oss mer än vad vi själva tror.

Största fokuset i boken ligger på förväntnings-samhället, där det som kommer härnäst är vad som räknas, som Dahlén skriver Föremål är flyktiga, förväntningar är eviga. Det är som han säger, ju större våra förväntningar är desto mer vill man ha den där saken som ligger i framtiden, när vi får den och ha haft den en stund eller förbrukat den eller upplevt den försvinner lyckan relativt fort efter, beroende på vad det är försvinner lyckan olika fort. Vi strävar alltid efter den nästa (Next) saken, efter vad som kommer här näst. Och vi har näst intill alltid förväntningen av att nästa sak kommer vara bättre. Dahlén tar upp en mängd undersökningar och exempel som styrker det han säger.

En grej som han pratar om är undersökningar som visar på på att människor tror att nästa dejt kommer vara bättre än den senaste. Och när vi läser detta inser vi ju också att det är precis så vi tänker som saker.

-Nästa gång jag gör det här kommer det ju bli mycket bättre

Hur många gånger kommer jag inte på mig att tänka så? Ja, vi bygger allt på förväntningar. Förväntningen av att det nästa ska bli bättre gör att vi ser fram emot det mer. 

Jag som upplevelseproducent tycker att den här boken kan vara mycket användbar i mångt och mycket. Vi kan exempelvis använda den som hjälp vid marknadsföring, vi lär oss hur mycket man kan bygga på en gästs/kunds förväntningar på något. Förplaneringen är oerhört viktig, det är något som vi kanske kan inse på egen hand. Men Nextopia visar olika vägar och möjligheter till att bygga på och öka människors förväntningar.

Genom boken kan vi inse hur människan tänker och fungerar i många sammanhang genom stödet av de undersökningar han visar på. Man känner en trygghet och det känns som det han skriver har en grund någonstans. Den här boken kan öppna nya vägar att gå på för oss i upplevelseindustrin. 

Ja, det här är en bok som jag anser borde vara rekommenderad för de kulturella och kreativa näringarna, vi kan behöva lite sånt här ibland. Vi måste öppna ögonen för att se det som är runt oss, det är lätt att man tar vardagen förgivet och inte inser hur det egentligen fungerar!

Den här boken kan hjälpa oss att se klart!

Over'n out

/M                                                                                         

Ohoj, kära läsare! M är här igen :)                                                        





Då har vi kommit till den tredje av våra böcker,
och denna bok heter Copycats och är skriven av Oded Shenkar.
Nu är det min tur att sänka den här boken till havets botten, hehe, eller åtminstone berätta för er om den i stora drag och inte välkomna den som en rekommenderad bok för de kulturella och kreativa näringarna. Trevlig fortsatt läsning skeppskamrater!



Copycats handlar om hur och varför företag ska använda imitation för att gå framåt i ett företag. Han kommer med nya begrepp och strategier för hur man ska göra när det kommer till imitation, han tar upp många exempel på produkter där man använt imitation för att det ska gå bättre för företaget på dess marknad.

Shenkar ger oss ordet imovation, en sammanslagning av orden innovation och imitation. Han menar att imitation inte motsätter sig imitation utan är mer ett stöd för innovation. Sedan pratar han även om naturens förmåga att kopiera, eller naturen kanske är fel ord, han pratar om biologi och evolutionen och att imitation alltid har haft en roll i utvecklingen, och hur nödvändig det är och har varit med imitation. i samband med detta nämner han även hur synen på imitation har förändrats, det har gått från att vara en primitiv instinkt till att man nu mer ser det som något intelligent, komplext och kreativ strävan som bara några få har.

Shenkar blindar oss gärna med många fina exempel och liknande, men nästan alla exempel han tar upp från verkligheten handlar om utveckling av produkter och att ha den senaste tekniken. För att den här boken ska klassas som en bok för vår bransch behöver den åtminstone några bra exempel på tjänster, evenemang eller kanske något från nöjesbranschen i alla fall.

Visst, jag ska erkänna att det han säger om kopiering är rätt logiskt, och vi använder det redan i vår bransch, kanske att det inte är lika uttalat och ännu inte har samma positivitet som när det kommer till saker som datorer, kameror och läsk, men jag tror fortfarande inte att det är något nytt, och tittar vi på vår bransch hittar vi också en del fina exempel. Och ger man sig in på att imitera någon för att kanske använda det som en "stepping stone" är det ju viktigt att man gör det på rätt sätt, vilket Shenkar vill säga med boken, men jag vet inte hur nödvändig den är egentligen, det är ju ren och skär logik. Det jag tror behövs för de kulturella och kreativa näringarna är någon bara säger att det faktiskt är helt okej att använda sig till viss del av imitation när det kommer till till exempel utveckling av nya idéer, och där har vi ju redan till exempel boken Farliga idéer av Alf Rehn, där ett kapitel räckte för att konstatera detta. Jag tror inte vi behöver en hel bok för att berätta för oss att det är okej, och ett bra sätt för både utveckling och kreativitet handlar om imitation ibland.

Vi kan få alla sorters tips och checklistor som konstaterar det självklara, men för att man mer och mer ska inse att imitation är en hjälpande hand för innovation och kreativitet behövs det mer positivitet kring ämnet från folk från vår bransch, visst, skulle väl kunna säga att den här boken bidrar aningen till det, men det är ännu en bok bland alla andra som inte riktigt ser alla våra vinklar av saker. Visst! Ska vi rekommendera denna bok till oss kan vi väl lika gärna ta böcker som "människans anatomi" och "ölens historia". Med det menar jag att vi kan från nästan alla böcker ta till oss en liten del, men det skulle kännas meningslöst för alla som upplevelseproducenter läsa en bok om ögats anatomi och biologi om vi bara vill veta till exempel vilka färgen som påverkar oss hur. Då ska vi ju ha en bok som berättar för oss hur hjärnan tolkar olika färger på olika sätt.

Ja vet, ni kanske inte riktigt förstår hur jag menar nu? Men the bottom line är att vi behöver inte den här boken, vi behöver inte en bok som talar om teknologi, evolution, imovation och att det kan gå bra och dåligt beroende på hur vi imiterar. Vi behöver inte läsa dessa fina exempel på saker vi redan kan inse på vår egen hand.


NEJ! Den här boken passar bättre som hajmat!
Ännu en bok med onödig text som vi egentligen inte behöver!

Det här är inte en bok för de kulturella och kreativa näringarna!








/M                                                                              

J här igen!                                                                                               

Nu har vi tagit oss igenom den tredje boken på listan och det är Copycats av Oded Shenkar.

Nu är det min tur att bevisa för er att denna boken verkligen ska tillhöra kategorin för de kulturella och kreativa näringarna.

Shenkar tar upp i sin bok att det är vanligt och även bra att kopiera andras produkter eller tjänster så länge man kanske gör en liten förändring så att det inte är direkt kopierat från ett annat företag. Imitera är helt enkelt en del av livet!

I början av boken tar Shenkar upp att redan som nyfödd börjar man livet med att imitera sina föräldrars rörelser och ansiktsuttryck. Det är på det sättet man lär sig hur man ska prata och röra sig. Så det är ju inte konstigt att man fortsätter att imitera resten av sitt liv.

Han tar upp många bra exempel på företag som lyckats väldigt bra tack vare att de imiterat andra företag. Till exempel tar han upp att det är många kosmetikaföretag som har kopierat Tupperware's hemmapartyn. Det visade sig även att det gick bättre för kosmetikaföretagen än för Tupperware på dessa hemmaprtyn. Jag har ju själv märkt att Tupperware är lite "ute ur tiden". Det finns sminkparty, ljusparty, sexparty och en massa andra partyn som är mycket vanligare nu för tiden än Tupperware.

Detta är bara ett av flera exempel som Shenkar tar upp, han tar även upp exempel som Coca-Cola, Apple, Wal-Mart och Disney. Jag tycker det är jättebra att han tar upp så många olika exempel och att det även är sådana företag som de flesta känner till. Man får då en känsla av att det inte är så farligt att kopiera från andra företag, jag tycker man får tanken "kan de lyckas så bra tack vare att kopiera någon annan så kan väl jag också göra det".

För att lyckas bra med att imitera kan man behöva lite hjälp på vägen. Shenkar tar upp exempel på hur man kan gå till väga för att lyckas med att imitera.

• Getting ready - Att man helt enkelt gör sig redo på att inte bara accepterar utan även värdesätter imitation och uppskattar resultatet som blir av att man kopierar.
• Referencing - Ha kunskapen att identifiera en bra modell eller koncept som man kan kopiera. 
• Searching, spotting and sorting - Kunna söka, hitta och välja ut produkter eller tjänster som är värda att kopiera.
• Contextualizing - Kunna se imitationen i en helhet. Inte bara se själva produkten eller tjänsten man kopierar utan även se den i en helhet.
• Deep diving - Att dyka djupt för att undersöka om det är värt att kopiera denna produkt/tjänst, se under ytan kan man säga.
• Implementing - Genomförandet sin imitation. Slutförandefasen av dessa steg.

Jag tycker dessa punkter är väldigt bra tips på hur man kan gå till väga. Jag känner igen punkterna från projekt som jag gjort tidigare för man går igenom ungefär samma faser under ett projekt. Dessa punkter kan man använda sig av i början av sin kopierarkarriär om man känner sig osäker.

Att imitera andra företag ingår i vår bransch, eller att se gamla produkter/tjänster i nya miljöer. Det är det vi arbetar med. Shenkar tar också upp att det är väldigt få företag som är helt innovativa och att det ofta inte går så bra för företag som enbart är innovativa. Man får försöka hitta en balans mellan innovation och imitation. Denna "balans" kallar Shenkar för Imovation. Ordet beskriver väldigt bra vad upplevelsebranschen går ut på tycker jag för hur mycket man än försöker vara innovativ så slutar det oftast med att man kopierar en idé från ett annat företag och sätter in det i en annorlunda miljö eller gör en liten, liten förändring.

Jag tycker därför att denna bok absolut ska ingå i kategorin för kulturella och kreativa näringar för innovativ imitation is our job. Att vara bara helt innovativ är svårt, därför väljer jag här att citera Shenkar med en avslutande mening:

"We choose to imitate where we do not innovate"

O. Shenkar - Copycats, sid 143

/J                                                                                                               

I'm Baack! M Here!                                                                              


Då kommer fortsättningen på Farliga idéer av Alf Rehn, här fokuserar vi på del tre och fyra.

Del 3 - Omvärdera din omgivning  & Del 4 - Det farliga tänkandet

Omvärdera din omgivning

Vi börjar med del tre i boken, nu har vi tagit oss igenom den hemliga boxens gränser och vi förstår kreativitet bättre utifrån Rehn. Här pratar han om att kreativitet och kreativa idéer behöver fiender och motstånd, det krävs en viss friktion för att nya idéer ska kunna röra sig framåt och bli något. Utan motstånd visar det bara att idéen är bekväm, och det är ju just det vi inte behöver! Vi vill att folk ska vända och skruva på sig lite i stolarna.

Jag håller med Rehn när han säger detta, det väcker diskussioner och reaktioner, om alla bara nickar och håller med kan det lika gärna kvitta om idéen kommer i kraft eller inte. Jag tror att det som gör motståndet till något bra är att det kan kännas lite obekvämt även för den som kommer med idéen och pressa denne att bli mer kreativ i sitt arbete. Jag tror precis som Rehn att inget kreativt kan komma från att bara glida fram på en räkmacka med ett stort leende på läpparna. Så enkelt ska det verkligen inte vara!

Rehn tar även upp detta med att kopiera, och kallar det en form av kreativitet. Detta för att alla nu för tiden ska fokusera på att vara "kreativa" och det är fult att kopiera. Men om man då går emot detta och gör det som är fult och opopulärt, blir inte det också en form av kreativitet. Han ger exemplet med google, hela deras grundtanke är kopierad, och så så stora de har blivit!

Än en gång går Rehn emot det som många pratar om när det kommer till kreativitet, Jag tror att det är ett bra sätt att visa nya vägar, eller gamla, och säga att även dessa är okej, och inom vår bransch är det viktigt att inte låsa sig och vara öppen för vilka vägar som helst.

"Kreativitet är företagsvärldens godis" (Farliga idéer av Alf Rehn sid.112)

En sak som är bra med denna bok är att författaren inte säger att man alltid och alltid ska vara kreativ, det funkar inte så, det behövs lite då och då i rätt mängd. Jag GILLAR Rehns sätt att tänka, och jag tror vi behöver den obehagliga kreativiteten ibland!

Det farliga tänkandet

Nu kommer vi till bokens avslut, och här tar Rehn upp lite gott och blandat och att vara ledare istället för chef, innovation och han säger även att kreativitet är en färskvara. Men det han mest vill komma fram att vi ska vara kättare! Han kallar sig själv för kreativitetens kättare, om det är han! Han sätter sig i mot den traditionella och mysiga kreativiteten, och förespråkar om att det skulle vara något helt annat än vad de flesta idag tolkar som kreativitet.  Det är fullkomligt rätt, varför ska vi vara och tycka som alla andra? Visst kan vi kopiera deras idéer, men vi måste ju använda dem på vårt eget sätt! I boken visar han verkligen att han inte är rädd för vad andra ska tycka om hans syn på kreativiteten och önskar sig själv lite motstånd, vilket jag tror han kommer (om han inte redan har fått) få en del av!

Men!Av mig får han bara rosor! 

Jag som upplevelseproducent ser verkligen att denna bok är en bok för de kulturella- och kreativa näringarna, detta bland annat för att den bryter ett mönster av en och samma syn på kreativitet, och visar något nytt. 
Detta är en bra krydda till denna industri!

Utnyttjar vi detta kan vi gå bortom alla gränser!

/M                                                                                                          

J is back again!                                                                                       

Nu kommer fortsättningen på Alf Rehns Farliga idéer. I detta inlägg kommer jag fortsätta argumentera mot hans bok och då fokusera på del 3-4.

Del 3: Omvärdera din omgivning

Detta kapitel fokuserar på vad som sker efter du har tagit dig ut ur din "hemliga box". Rhen tar upp att det är viktigt med fiender, att ktitiker är bra för innovativa idéer. Jag tolkar det som att Rehn anser att utan kritik och fiender finns inga bra idéer. Det är nästan så man kan tolka det som att ju fler fiender desto bättre idé har du. Men så tycker jag inte att det är. Är det då så att om man bara har fiender så är man kreativ och kommer med "bra" idéer, har man inga fiender så är man helt värdelös inom kreativitet? Jag fortsätter på samma spår som i föregående inlägg, jag tycker man ska ha kul och trivas med det man gör och det skulle jag inte göra om min idé bara fick fiender. Om ingen skulle uppskatta det jag hade att komma med skulle jag genast börja tvivla på mig själv och fundera igen och kanske inse att det inte var en så bra idé i alla fall, även om det är det.

Rhen tar även upp i sin bok att alla inte behöver vara kreativa och att det finns folk som går runt och njuter av livet utan att tänka en kreativ tanke i hela sitt liv. Vad är detta för skitsnack!? Menar han då att det finns människor som inte tänker på "omöjliga" saker någonsin!? Detta håller jag verkligen inte med om. Jag tror att alla någon gång är kreativa någon gång i sitt liv. Tänk bara på de som blir mamma för första gången, de utsätts för sin livs utmaning skulle man kunna säga, måste inte de då komma på kreativa lösningar på sina problem som de aldrig haft förut? Eller om man skulle hamna på en öde plats och inte har någon mat, då kommer kreativiteten igång igen. Helt enkelt när vi ställs inför ett problem som måste lösas och på något sätt så löser vi ju våra problem med mycket hjälp av vår kreativitet. Menar Rehn då att det finns människor i världen som inte har ett enda problem eller bekymmer!? Skulle inte tro det.

Del 4: Det farliga tänkandet

I fjärde och sista delen pratar Rehn om det farliga tänkandet och hur svårt det är att tänka dessa farliga tankar. Han tar då upp att ju äldra man blir desto mer kunskap har man och därför kan äldre människor lätt bli kreativare än yngre. För de yngre har inte den breda kunskapen som äldre har och kanske inte kan se alla olika samanhang mellan saker och ting som äldre kan. Men jag tycker inte att detta stämmer för ju äldre vi blir ju ju mer begränsar vi vårt tänkande. Helt enkelt, ju mer kunskap desto mer begränsat. Barn har mycket lättare att tänka utanför sin "hemliga box" för de har dels mindre kunskap och är inte lika begränsade i sitt tänkande som äldre är. Äldre människor har mer kunskap men är ju mer begränsade i sitt tänkande och har en större "hemlig box". Eftersom äldre sitter inne med mer kunskap så blir deras "hemliga box" större och mycket svårare att tänka utanför. Jag tror därför att yngre/barn har lättare för att tänka kreativt med farliga tankar än äldre har.

Nu har jag tagit mig igenom hela boken och har utifrån mina tankar och diskussioner kommit fram till att denna bok inte är något för den kulturella och kreativa näringen. Jag som upplevelseproducent anser att vill man må bra, ha roligt och bli uppskattad för det man gör ska man inte tugga i sig det Alf Rehn tar upp i sin bok.

/J                                                                                                              

Hej igen, J här!                                                                                       




 Den här gången har jag läst Farliga Idéer, när det opassande tänkandet är din värdefullaste resurs av Alf Rehn. Vi har beslutat oss att ta denna boken i flera inlägg. Vi delar upp boken i två delar, boken i sig är uppdelad i fyra delar. Så detta första inlägg blir del 1-2 av boken.


Nu är det min tur att argumentera emot litteraturen!


Jag tänkte börja med del 1: Det bekväma tänkandet
I denna del pratar Rhen om att vi människor är bekväma i vårt tänkande och att vi bara tror att vi tänker kreativt, fast egentligen är vi bara bekväma och tar den lätta vägen ut. Enligt honom ska kreativitet vara opassande, farligt och besvärligt. Och för att nå äkta kreativitet måste man sättas i en obekväm situation. För att sättas i en obekväm måste man tänka utanför vår "osynliga box" som finns i hjärnan.


Denna "box" är vår version av guldfiskens vatten, en begränsning bortom det vi normalt föreställer oss som våra begränsningar.
Farliga idéer av Alf Rehn. sid. 55


Rhen menar att vi människor tror att vi är kreativa och tänker utanför boxen när vi kommer på en bra idé som andra tycker om men egentligen är detta inte ett sätt att tänka utanför boxen. Han menar att när man kommer på en bra idé utifrån att tänka utanför boxen så är det många som INTE tycker om din idé och det blir obekvämt och svårt. Det känns som att Rhen menar att när du är obekväm och känner dig rent utav skräckslagen när du kommit på något, då är det kreativitet. Han säger att riktig kreativitet är rent fysiskt obehaglig och att "myskreativiteten" är bara en falsk glädje. Att det bara är hjärnan som lurar oss.


Ska vi då känna oss oroliga, skrämda och kallsvettas bara för att vara kreativa? Jag tycker det låter väldigt ansträngande för att vara kreativ. Jag tror inte att all kreativitet måste vara obekväm bara för att vara intressant. Jag har själv gjort en massa kreativitetsövningar som Rhen pratar om i sin bok och rent av kastar åt helvete. Men jag tycker att de hjälpt mig med min kreativitet och det finns säkert flera andra som tycker att dessa övningar är bra. Jag tycker att Rhen har fel när det gäller kreativitet. Jag tycker det är viktigt att känna sig belväm med sig själv och sina tankar och inte känna ångest var dag bara för att man ska vara "riktigt kreativ". Jag som upplevelseproducent tycker att kreativitetsövningar är bra och får mig att tänka utanför "boxen". Detta utan att känna ångest eller fysiskt obehag.


Del 2: Att provocera tänkandet
I detta kapitel tar Rehn upp allt från äckligheter till snusk och pratar om att man måste provocera sitt tänkande. Han berättar att allt inte behöver vara trevligt och tar upp ett exempel på ätbart öronvax som är ett sorts godis.


Rhen tar upp i del 2 att så fort vi känner avsmak för något och tycker att något är äckligt så stänger vi av en del av hjärnan för att slippa fortsätta täkna på det. Till exempel så vill man helst inte tänka sina föräldrar ha sex, eller hur? Han menar dock att vi ska provocera vårt tänkande genom att jobba med det som man inte vill jobba med. Han tar upp en "övning" som man kan göra. Den går ut på att man ska skriva ner en lista på saker som man absolut vill jobba med och sedan arbeta med den raka motsatsen. Är det verkligen såhär man ska arbeta? Om man arbetar med att arbeta med motsatsen till det man vill arbeta med tror jag man lätt förlorar sin motivation till sitt arbete. Jag själv vill ju inte arbeta med motsatsen till det jag vill arbeta med. Detta gör att jag stänger ner totalt och verkligen inte tänker utanför boxen. Jag tycker man ska arbeta med det man tycker om för att ha kvar sin motivation. Har man motivation till det man gör följer förhoppningsvis kreativiteten med och man blir både motiverad och kreativ inom sitt arbete och tycker även att det är roligt.


Hittills tycker jag att Rhen är ute och cyklar när det gäller att tänka kreativt. Jag som upplevelseproducent tycker inte man ska behöva utstå obekvämlighet, fysisk smärta eller någon sorts illamånde enligt min mening. Detta gör både arbetsmiljön och arbetet till något helt annat än vad det ska vara. Jag tycker man ska trivas med sina tankar och tycka om det man arbetar med och absolut inte känna sig obekväm med att utveckla några av sina idéer. Efter att ha läst halva boken tycker jag INTE att denna sorten av litteratur är något för den kulturella och kreativa näringen.


/J                                                                                                              

Hej där! M här!                                                                                      




Då har vi tagit oss igenom nästa bok som heter Farliga idéer skriven av Alf rehn. Denna bok handlar om hur Rehn ser på kreativitet och vad han säger krävs för att en individ eller ett företag skall vara kreativa. Han har delat upp boken i fyra delar, detta inlägg kommer handla om del ett och två, vilka är;

Del 1 - Det bekväma tänkandet 
och
Del 2 - Att provocera tänkandet

Det bekväma tänkandet
Rehn är något utstickande innom litteraturen om kreativitet, han sägen "våga vägra kreativitetslekarna" de är för gulliga och mysiga. Rehn ser kreativitet som något farligt, opassande och besvärligt, medans de flesta andra ser på kreativitet som något luddigt, mysigt och roligt. Han pratar om det han kallar "guldfiskens vatten" och "den hemliga boxen", och för att vara kreativ och ta sig till den där obehagliga platsen måste man tänka utanför den hemliga boxen och guldfiskens vatten. Han förklarar att för guldfisken är vattnet totalt, det är en sådan självklarhet att det inte går att tänka sig något annat, samma sak finns för oss människor. Han säger att man skan tänka utanför boxen, men att när vi tror vi är utanför boxen så är vi oftast inte det, utan vi befinner oss i den hemliga boxen och hjärnan belönar oss och vi tror att vi är kreativa, men det handlar om att ta sig förbi det och till det obehagliga utanför den hemliga boxen. Så här skriver Rehn;

"Den andra begränsningen, den du inte är medveten om att du har, är den yttre, den hemliga boxen och den spelar en viktig roll för att du skall kunna utveckla din kreativitet på ett mer grundläggande plan. Denna "box" är vår version av guldfiskens vatten, en begränsning bortom det vi normalt föreställer oss som våra begränsningar." (Farliga idéer av Alf Rehn, Sid 55)

Rehn säger att det som gör det svårt och jobbigt att ta sig förbi detta är att hjärnan i sig är väldigt lat. Hjärnan är en expert på att lura oss och sparar sin energi så mycket som möjligt. n När vi är kreativa måste hjärnan tänka i nya banor och det är jobbigt för hjärnan att göra. Därför ska kreativitet vara fysiskt obehagligt.

Detta är känns som ett nytt och annorlunda sätt att se på kreativitet. Och det är helt suveränt! Jag har aldrig kännt mig mer kreativ av att rita streck genom prickar eller liknande övningar. Jag tror precis som Rehn att man måste gå över den där behagliga gränsen och komma till ett ställe där man är lite rädd och pressad. Då måste hjärnan tvinga sig in i nya vägar och hitta nya lösningar och möjligheter, vilket är vad kreativitet egentligen är! Utan det går vi ju i samma gamla mönster och tror att vi är kreativa för att vi är glada och har roligt! 

Rehn sätter pricken över i:et i vad som är ren ock skär kreativitet.

Att provocera tänkandet 
Orevligt, äckligt och snuskigt, Rehn fortsätter i samma banor. Här tar han upp diverse provocerande saker som är både äckligia och snuskiga. Han säger att vi måste jobba med det vi inte vill jobba med för att provocera och öppna upp kreativiteten. En del i kpitel 8 heter "Första fjollan" där pratar Rehn om att ingen vill vara den som presenterar en idé som bryter mot ett företags eller organisations norm eller självbild, även om dessa ideér ofatast går mycket långt. Som exemplet om Hudvård för män. Det var inget behov innan det skapades, och istället skapade produkten ett behov hos kunderna. Det var något nytt och innovativt, och idéen krävde en först fjolla. Som vågade gå emot det vanliga (Normen).


"kreativitv produktutveckling handlar inte alls om att hitta ett behov utan att drömma fram något som senare kan bli till ett behov" (Farliga idéer av Alf Rehn sid. 89)


Jag älskar det! Tanken om att pressa tänkandet till en plats där det inte finns några gränser! Det är det som Rehn talar om. Vi måste se bortom normen och det som gör oss bekväm. Då först kan vi komma till ett kreativt tänkesätt! Rehn är kreativ i sin diskussion om kreativitet, han går ifrån de typiska lekarna och aktiviteterna, han provocerar och han använder ett språk som fullständigt fångar läsaren och gör det omöjligt att slita sig från boken.


Nu har jag tagit mig igenom halva boken och hittills tycker jag definitivt att det här är en bok för de kulturella- och kreativa näringarna. Jag tycker som upplevelseproducent att vi behöver en bok som denna. Vi behöver se på kreativitet utifrån ett nytt perspektiv.


/M                                                                              

JA! till Ta betalt!

Hejsan! J här                                                                                              

Ta betalt! Om prissättning i skapande branscher
Av: Maria Österåker



Eftersom detta är en uppgift som vi fått i skolan så kommer jag skriva mitt inlägg som en argumentation om varför denna bok absolut ska ingå i kategorin för kulturella och kreativa näringar.

Att prissätta en produkt eller tjänst inom den skapande branschen är inte alltid lätt. Jag har läst boken Ta betalt! av Maria Österåker. Hon skriver om olika tips och vad man ska tänka på när man ska prissätta sin produkt eller tjänst. Som upplevelseproducent kan det vara svårt att hitta litteratur som vänder sig till just vår bransch, den mesta litteratur vänder sig till antingen turism eller event. Här är dock en bok som vänder sig till oss.

Österåker tar upp många användbara tips som kan vara skönt att ha i bakfickan när man kommer till en situation då man ska prissätta något man skapat. Till exempel i kapitlet Konsten att veta vad man säljer tar hon upp Produktblomman. Hon menar att blommans mitt är din huvudprodukt och att blombladen är de attribut som "följer med" din produkt eller tjänst.

Vi upplevelseproducenter är ganska medvetna om att ett mervärde för kunden är väldigt viktigt, till exempel extra bra service på ett event som kunden inte räknat med att få. Denna blomman tycker jag är en väldigt bra metafor för det vi kallar för mervärde. Blommans mitt är upplevelsen och blombladen kan vara bra service, en souvenir eller liknande, helt enkelt något som kunden kanske inte räknat med att få. Hon påpekar då att det är väldigt viktigt vid prissättning att man tänker på vilka blomblad man har till sin produkt eller tjänst. Detta är så sant som det är sagt. Man kan inte bara ha sin huvudprodukt i åtanke när man prissätter man måste även tänka på alla kostnader runtom.

Ett annat bra tips som hon tar upp i boken är att man kan försöka byta miljö eller användningsområde på sin produkt eller tjänst. Hon tar upp ett exempel på sidan 43 om en man som sålde julbockar. Denna mannen döpte sina julbockar och satte namnskyltar på dem och kunde på detta vis sticka ut med sina bockar bland alla andra som sålde liknande produkter och även ta ett högre pris. Detta gjorde att kunden som köpte en av hans julbockar kände att denna bock var unik och att det bara var de som hade en sådan julbock. Detta tycker jag också är väldigt viktigt att tänka på när man ska prissätta sin produkt eller tjänst. Vad har din produkt som ingen annan har så du kanske kan ta ett högre pris? Vad kan du tillföra så att din produkt blir unik? Vad är din produkts "namnskylt"?

Något som heter Pristrappan kan också vara bra att ha i bakfickan vid prissättning. I kapitlet Pristrappor och andra knep tar Österåker upp pristrappan som ett exempel på att prissätta. Då tar man allt steg för steg och visar kunden vad alla steg kommer att kosta. Kunden kan då välja att bara köpa steg 1 eller steg 1-2 eller alla 3 steg. Denna pristrappa tycker jag är en bra metod att anävnda sig av när man arbetar inom den kulturella och kreativa branschen, särskillt inom upplevelsebranschen. Då kan du i steg 1 visa kunden din idé/koncept, i steg 2 ta fram en offert med alla priser m.m. och i steg 3 utför du projektet. Kunden får själv välja var den vill stanna. På detta sättet får du förhoppningsvis en nöjd kund och du får mer eller mindre betalt beroende på var kunden väljer att stanna, men du får i alla fall betalt. Det är bättre att sälja en mindre del av din tjänst istället för att inte sälja någonting alls.

Som jag påpekade i början tycker jag att denna bok är en "bra-att-ha-bok" att ha i bakfickan när man kommer ut i yrkeslivet. Det finns många tips och råd som man kan använda sig av när man själv kommer i situatuonen då man ska börja prissätta sin egna produkter eller tjänster. Jag rekomenderar absolut att denna bok ska ingå i kategorin för de kulturella och kreativa näringarna.

/J                                                                                                                          

NEJ! Till Ta betalt!

Hejsan M här!                                                                                                

Då har jag tagit mig igenom vår första bok, 

vilken är Ta betalt av Maria Österåker.

Eftersom detta är en litteraturuppgift för skolan kommer jag skriva mitt inlägg som en argumentation om varför den här boken inte bör vara rekomenderad litteratur för de kulturella och kreativa näringarna.

Denna bok handlar om prissättning i skapande branscher, vilket låter helt optilmalt just för de kreativa och kulturella näringarna. Författaren tar upp vad man bör tänka på när det kommer till prissättning och olika tips och råd. Boken är mycket lättläst och sammanfattande. 

Men!

Jag tycker inte att detta är en bra bok för denna bransch. För det första är det som tas upp i boken väldigt grundläggande och för simpelt. Författaren skriver många saker som är självklara och jag får känslan av att det blir för mycket ordbajsande. I kapitlet Konsten att veta vad man säljer, Skriver Österåker om en produkt som en blomma, där blommans mitt är själva produkten och blombladen är de aktiviteter eller attribut som följer med produkten, hon säger att om man vet vilka blomblad produkten har kan man utnyttja dem för att kunna ta ett högre pris. Men det här är något som vi som ger oss in i denna bransch redan borde veta! Vi vet som upplevelseproducenter att mervärde på en tjänst eller produkt gör att vi kan ta ett högre pris, mervärde är en av de saker som ligger i vikt för en bra upplevelse. Som uppleveseproducen kan jag ha svårt att finna någon lärdom i denna bok, det är varken nytt eller innovativt. 

Det känns som att denna bok ligger på en väldigt låg nivå. På sedan 66 i boken skriver Österåker om Sonya Paz, en konstnär som skrivit artiklar om sina erfarenheter av att leva på konst. Här berättar Österåker om Paz's x3-formel för att sätta pris. Detta känns som att det är lite taget ur luften och jag känner att teorin inte har någon grund. Och det som sänker hela trovärdigheten är hur författaren avslutar stycket om Sonya Paz och hennes formel. Jag citerar den avslutande meningen.

"Om inte annat låter det lite snofsigt att säga att man prissätter enligt x3-modellen"

(sid. 66, Ta betalt av Maria Österåker)

 Jag tycker inte att man ska använda en teori för att prissätta sin tjänst eller produkt för att det låter snofsigt. Låter det proffisionellt eller? Är det ett bra argument till varför man har valt att avnända just den modellen. Nej, och jag tycker inte heller det låter proffisionellt av Österåker att avsluta på ett sådant vis.

Österåker skriver genom hela boken att det är viktigt att veta vem man ska sälja sin produkt eller tjänst till när man sätter pris. Hon ägnar mycket tid till att förklara detta och även här får man känslan att det blir text bara för textens skull. Alla som har en tjänst eller produkt har förhoppningssvis redan tagit fram en målgrupp, vi som upplevelseproduceter vet redan vikten av att ha en tydligt utpekad målgrupp, det är inte något som förvånar oss med påståendet att man ska tänka på vem man säljer till. Som jag tidigare sagt är inte det som står i denna bok någon ny kunskap för oss, det skulle räcka med en enkel check-lista utav det som står i boken, en hel bok om detta blir bara en massa onödig text, och det kan kännas en aning meningslöst att läsa boken. 

Jag rekomenderar inte den här boken till er, om ni inte är helt borta och inte har ett hum om vad ni syslar med. Med då kanske det inte är helt rätt att börja med just den här bok heller!

Jag tycker inte att den här boken skall ingå i en litteraturlista i kategorin för de kulturella och kreativanäringara.

/M                                                                              

Välkommen!

Hej, Hej!


Vi vill bara hälsa er välkomna och uppmanar er att gärna följa vår blogg. Vi kommer börja med att titta på en bok som heter Ta betalt av Maria Österåker. Eftersom att detta är till en skoluppgift kommer det vara ett lite annorlunda upplägg på dessa inlägg. Men vi hoppas att det ska bli trevlig läsning!


/ J & M