Nu har jag äntligen tagit mig igenom boken Kreativitetens filosofi av Nils-Eric Sahlin. I den här boken försöker Sahlin hitta den sanna kreativiteten. Och jag måste börja med att säga att den jag verkligen inte gillar den här boken, den var inte för mig! Men jag har ändå tagit mig igenom den, och ska berätta lite om den för er.
Genom boken jagar han efter vad och vem som är kreativ respektive inte kreativ. Jag upplevde hans sätt att skriva på väldigt jobbig, och hade svårt att förstå delar av boken. Därför kan jag tänka mig att denna bok är mer riktad till forskare inom vetenskapen. Något som fastande i min skalle var när han pratade om matematiker, och Sahlin berättar hur man räknar ut kraft, vilket inte är speciellt relevant för mig när jag vill läsa om kreativitet. Detta är en av grejerna som gjorde boken lite jobbig att lösa, det känns som att han fokuserar på fel saker i sina exempel. Ett annat exempel han tar upp är upptäckten av DNA, han använder på som ett exempel på något som inte är genuint kreativt. Men det riktigt jobbiga med det här exemplet är att han ägnar för mycket fokus på vad DNA är, där han använder ord jag inte ens kan uttala!
Vi hittar andra exempel med olika filosofer. Och det är oerhört frustrerande att läsa, för det känns som att kreativiteten kommer i andra han. Och då han i första hand vill visa på sin kunskap om olika personer. Nej, jag vet inte vad det är. Ibland kan det dyka upp några bra saker som man tar till sig, och håller med om, men för det mesta är det rätt tungt att läsa om vad olika filosofer har åstadkommit istället för att gå rakt på sak. Jag tänkte ge ett citat ut boken, det är ännu en sak som gör mig frustrerad.
"...Men om vi ser det på detta sätt låter vi tanken begränsas av de euklidiska geometrin" (Sid 20)
Tidigare på sidan nämner han "euklidiska axiomen", ja menar, vad i Helvete menar han! Där kan jag säga att jag åter igen inte förstod speciellt mycket. Det kan vara så i ett par sidor, där man inte förstår riktigt vad han pratar om, eller varför. Sen kan han ha ett avslutande stycke där han säger vad han menar så man oftast förstår. Så varför all föregående text? Det är helt totalt onödigt och gör det jättejobbigt att läsa boken!
Ja, kanske ska jag säga vad han kommer fram till så ni inte ens behöver fundera på att läsa den här boken ;) Det finns fyra punkter i näst sista kapitlet som sammanfattar rätt bra.
Sahlin säger:
Vi ser nu tydligt att:
-kunskap är en förutsättning för kreativitet, men att det kunskap som behövs för problemlösning inte alltid räcker för en kreativ lösning.
-kreativa lösningar kräver att vi reflekterar över det egna vetandet-att vi ser vår kunskaps gränser - djup och ytlighet - kvaliteter och brister.
-kreativ problemlösning kräver överblick.
-Grunden för regelföljande är kunskap, men grunden för regel- och begreppskreativitet är att vi vet vad vi inte vet.
(sid 158)
Ja, just det, i boken pratar han om två typer av kreativitet, regelkreativitet, där man bryter olika typer av regler, och där med är kreativ. Och begreppskreativitet, där uppkomsten av nya begrepp betyder att man är kreativ.
Sen, sista kapitlet i boken pratar han om kreativa miljöer, och det kapitlet var bättre än föregående, men vi jag tror inte att det är svårt att hitta samma kriterier i andra böcker. Men jag ger er en kort sammanfattande lista över de saker Sahlin anser en kreativ miljö ska ha.
-Generositet
-Gemenskap
-Kompetens
-Kulturell mångfald
-Tillit och tolerans
-Jämlikhet
-Nyfikenhet
-Frihetsanda
-Småskalighet
Så, det var väl ungefär vad jag har att säga om den här boken!
Eller, jag måste säga att det finns mycket Sahlin säger om kreativitet som jag verkligen inte håller med om. Men det bli en för lång diskussion!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar