J är tillbaka igen!

350 sidor full av humor och mindre roliga händelser à la Sveriges roligaste man.

Jag har läst en bok som har innehåller det mesta. Allt från arbetsberoende, alkohol, förhållanden och kända personer, jag har läst Robert Gustafssons Från Vaggan till Deadline.

Jag måste säga att det inte är världens mest välskrivna bok som finns men den är ändå kul, lättläst och ärlig. När jag läste den kändes det som om jag verkligen lärde känna den riktiga Robert Gustafsson och inte Sveriges humorelit. Han har haft en makalöst liv med många möten med kända personer som man bara kan drömma om att träffa. Han har samarbetat en hel del med Peter Dalle och givetvis de som ingår i Killinggänget (Johan Rheborg, Henrik Shyffert, Martin Luuk, Andres Lokko och Jonas Inde). Det är idag inte helt samma karlar som ingår i Killinggänget men de jobbar fortfarande på.

Han berättar även att de under lång tid samarbetade med regissören Tomas Alfredson, Hasse Alfredsons son. Det berättas om uppkomsten av Glen Killing, Percy Nilegård, programmet Nilecity och filmen Fyra Nyanser av Brunt, för att bara nämna några få av alla produktioner som Gustafsson ingått i.

Något som jag tyckte var väldigt roligt i boken var att han berättade mycket om sin tid i Skövde och hur hans karriär tog start i Skövde på Billingen, dit han flyttade som liten grabb med sina föräldrar. Eftersom jag själv bott i Skövde under en tid i mitt liv tyckte jag det var extra kul och kände igen mig i det han berättade om olika miljöer och företga etc.

Jag fick en känsla av ärlighet när jag läste boken, att han inte döljer något utan säger vad han tycker om allt och alla. Även att han berättar hur hans liv ser ut och har sett ut för att få andra att förstå varför han arbetar som han gör. Robert berättar att det är många människor som tagit illa vid sig när han gjort en karraktär som till exempel har ett handikapp, men han berättar då att det inte är för att driva med handikappet, utan snarare tvärtom. Han har levt nära människor med handikapp eller väldigt mycket äldre människor och vet precis hur det är och vad som gås igenom för närstående. Han berättar även om när han förlorade sin bror i en hjärtsjukdom som har besvärat brodern hela livet. När han förklarar allt detta kändes det därför som om han ville få klart för folk att han inte är en hemsk människa som driver med människor utan en skådespelare som använder sig av humor. Det han inte lyckats få ut till folk förut tar han nu igen genom att skriva en bok för att sätta all information till rätta hos svenska folket.

Detta är en bok för både de som tycker om Gutafsson och de som inte gör det. De som tycker om honom vill (som jag) bara veta mer om denna komplexa människa. De som inte gillar honom behöver läsa den ändå för att få förståelse för hans arbete och hur hans liv har varit fram till nu.

Sveriges roligaste man i all ära, men det var faktiskt han som tog in "Pingu" till Sverige.











Toodles!
//J