Dikter och Prosa 1954-2004 - Tomas Tranströmer

Hej hej hallå!
Nu har det varit tyst ett tag har jag märkt, men nu kommer jag igen och ska bjuda på lite från årets nobelpristagare, nämligen Tomas Tranströmer. Jag är inte mycket för dikter, prosa eller poesi över huvud taget, men den här gången tänkte jag att jag skulle ge mig på ett försök. Jag har läst hans samling, Dikter och Prosa 1954-2004.

Jag vet inte hur jag ska beskriva dikterna för alla uppfattar dem på sitt eget sätt och man måste läsa dem själv för att verkligen förstå dem. Plus att jag inte är någon expert på den sortens texter. Men om jag lyckas förstå och uppskatta det han skriver om så tror jag det finns fler som gör det. det är så skönt att bara kunna ta upp boken och bläddra lite i den och läsa den dikt man känner för just den dagen. Jag kommer förmodligen läsa den väldigt många gånger. Det härligaste är att man uppfattar samma dikt på olika sätt när man läser den fler gånger för allt omkring en påverkar en hela tiden. Jag ska nu bjuda på en av mina favoriter.

De fyra temperamenten

Rannsakade ögat förvandlar solstrålarna till polisbatonger.

Och på kvällen: glammet från en fest i våningen inunder

skjuter upp som overkliga blommor genom golvet.

For på slätten. Mörker. Vagnen tycktes ej komma ur fläcken.

En anti-fågel skriade i stjärntomhet.

Albinosolen stod över kastande sjöar.

*

En man som ett uppryckt träd med kraxande löv

och en blixt i givakt såg den vilddjursdoftande

solen slå upp bland smattrande vingar på världens

klippö forsande fram bakom fanor av skum genom natt

och dag med vita sjöfåglar skränande

på däcket och alla med biljett till Kaos.

*

Det är bara att blunda så hör man tydligt

måsarna ringa söndag över havets oändliga socken.

En gitarr börjar knäppa i snåret och molnet vandrar

långsamt som den sena vårens gröna släde

- med gnäggande ljuset förspänt-

kommer glidande isen.

*

Vaknade med väninnans klackar smällande i drömmen

och utanför två snödrivor som vinterns kvarglömda handskar

medan flygblad från solen dråsade över staden.

Vägen tar aldrig slut. Horisonten skyndar framåt.

Fåglarna skakar trädet. Dammet yr kring hjulen.

Alla rullande hjul som motsäger döden!

Så ni som inte har upptäckt Tomas Tranströmer än kan jag verkligen rekommendera att ni i alla fall läser något mer än det lilla jag skrivit och ger det en chans (om inte annat så ser boken väldigt snygg ut i bokhyllan :P). Det är rogivande och avslappnande att läsa och man går in i en helt annan värld.

//J