Breaking Night - Liz Murray

Ohoy!

Har nu lagt en ny bok på hyllan och blivit lite klokare, eller snarare mer eftertänksam. Har läst Breaking Night av Liz Murray. Det är en verklighetsbaserad bok som handlar om Liz's minst sagt svåra uppväxt i NY.

Liz och hennes syster Lisa bor ihop med sina föräldrar i en liten men hemtrevlig lägenhet i New York och i början av sin uppväxt tycker Liz att allt är "som vanligt" att hennes familj inte skiljer sig från någon annan. Hon älskar att umgås med sin mamma och gör det så fort hon får tillfälle. Hon vet att hennes föräldrar kan bete sig lite konstigt ibland och att detta är på grund av droger, som hennes föräldrar använder flera gånger dagligen. När hon börjar skolan upptäcker hon mer och mer hur hon känner sig utanför och blir retad för hennes trasiga kläder och hennes ickebefintliga hygien. Hon är även mager eftersom det aldrig finns mat hemma i lägenheten och det är ingen som bryr sig om att köpa heller eftersom alla pengar går till droger. Hon skippar skolan mer och mer men går dit tillräckligt ofta för att klara sig igenom skolåren utan att behöva gå om en klass. Hennes mamma hittar så småningom en annan karl och flyttar dit med Lisa, medan Liz vägrar lämna sin pappa. Men efter att hon hittat en undangömd låda i föräldrarnas garderob får hon en helt annan bild av sin pappa och vet egentligen inte riktigt vem han är. Liz blir omhändertagen och hamnar på ett hem för flickor som råkat illa ut eller som helt enkelt inte längre kan vara hemma, när hon väl kommer där ifrån flyttar hon hem till sin mamma och syster hos den nya killen Brick. 

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om denna boken för jag gillar den skarpt. Till skillnad från många andra självbiografier så tycker jag den är välskriven och man fastnar väldigt lätt i boken. Hon skriver på ett sätt som verkligen får en att ta in hela berättelsen om hennes liv och man får en medkänsla som jag inte brukar få när jag läser andra biografier. De flesta biografier brukar vara väldigt mycket fakta och årtal hit och dit och en del biografier kan jag tycka är helt onödiga, jag menar, vad har en del ens att skriva om? Men Liz's berättelse är någon jag kan rekommendera för den som tycker om att läsa självbiografier eller om man vill hoppa på trenden att läsa biografier eller om man till och med funderar på att skriva en. Läs då hennes först och se språket hon använder som få gör. Det märks att hon lagt ner tid på den och förmedlar en känsla som är svår att förklara. den är helt enkelt suverän!

//J