Carin Hjulströms debutroman, Finns inte på kartan handlar om Frida Fors. Frida studerar journalistik i Göteborg och är nu inne på sista året. Då ska hela klassen ut på praktik och Frida vill inget annat än att få komma till Stockholm där Aftonbladet finns och Peter, hennes pojkvän. Istället får hon inte något av hennes val av praktikplats. Hon hamnar på en lokalredaktion i Smålandsbladet, nämligen Bruseryd. Hon gör vad som helst för att slippa hamna i, enligt henne, världens ände men hennes handledare säger att det inte fanns någon annan plats och att hon fick den platsen bara för att hon har rötter i Bruseryd. Han tror även att Frida kommer lära sig en hel del genom att vara på en liten lokalredaktion.Motsträvigt tar hon tåget till Småland och möter Åke, chefredaktören som ska visa henne runt och beskriva hennes arbetsuppgifter för det närmsta halvåret. Frida får helt eget ansvar för att det ska stå något på Bruseryds sida i tidningen eftersom kvinnan som egentligen skulle lära upp Frida blivit sjukskriven. Frida kämpar för fullt för att hitta något spännande att skriva om, vilket inte är så lätt i ett väldigt litet samhälle där det händer ytterst lite. Men efter någon vecka med halvdana artiklar får Frida reda på att Bruseryd ska tas bort från turistkartan. Detta skriver hon med i sin krönika om hennes uppfattning av samhället, hon gör även en enkät där det visar sig att det inte är många som bryr sig om att Bruseryd ska tas bort från kartan. Men när detta väl kommer ut i tidningen brakar helvetet lös! Telefonen ringer ständigt på redaktionen och invånare är förbannade, men nu börjar folket vakna till lite och kanske inse att samhället krymper och krymper, människor flyttar och företag läggs ned.
Finns inte på kartan är lätt att läsa då man lätt kommer in i storyn och känner mer än väl igen sig, i alla fall jag. Frida pluggar och är 23 år, jag har precis slutat plugga och är 23 år och vi har båda rötter i ett väldigt litet samhälle. Visst, jag är inte journalist, men jag kan känna igen den lilla lokalsidan i tidningen som kämpar för att vara kvar.
Om jag ska vara ärlig så är det kanske inte den bästa boken jag läst och det tar ett tag innan det händer någonting, men det är ju å andra sidan en roman, ingen deckare. Så det är kanske inte min favoritgenre, men man måste vidga sina vyer lite också. Men för de som gillar romaner är detta en bok att rekommendera, det finns även en fortsättning som heter Hitta Vilse, om ni vill fortsätta läsa om Frida Fors. Vem vet, det kanske till och med jag gör.
/J
